Sensommarrus…

Om jag bara hade en dag kvar i livet och kunde välja när den dagen skulle infalla, skulle jag välja en sensommardag i början på september. Hög, klar luft, intensivt blå himmel, lite kylig morgon och lagom varm sol under dagen. En kofta över axlarna till ett av säsongens sista glas rosé och middag inomhus med tända ljus, balkongdörren på glänt…
Det är inte bara vädret som är speciellt under sensommaren. Det ligger ett behagligt lugn över tillvaron också. Folk är utvilade, solbrända och glada. Visst, man måste hinna med en del även inför hösten, men man slipper försommarstressen med fönsterputsning, lövhögar, storstädning i sommarstugan, semesterförväntningar och oro för väder och vind. I sensommarlugnet lutar jag mig tillbaka. Jag strosar ner på stan utan mål och jag funderar mer än vanligt. Jag kontemplerar. Samtidigt lurar en vilja att komma igång igen, men det kan få ta lite tid. I bästa fall kan man smygstarta på jobbet. Kanske börja med en lista över sådant som ska göras….snart. Gymet kan vänta till oktober och man har en hel vinter på sig att träffa vänner och gå på krogen.