Å med smäll menar jag då när hälsan hör av sig – den dåliga hälsan. När några värden vid hälsokontrollen lyser rött eller när den envisa tröttheten inte beror på vintermörkret. När man tvingas inse att man är sjuk. Kanske allvarligt sjuk. Kan man då hoppas på, eller kanske t o m lita på, att den inre fightern rustar upp och tar sig an det som väntar. Ibland känns det inte så. Flera vänner och bekanta kämpar i skrivande stund med tuffa behandlingar och mycket oro. De är fantastiska! Trots smärta, håravfall och täta läkarbesök är de glada och fokuserade, och de har lärt sig gilla läget. Det måste man ju. Vad är alternativet? Tack ock lov har jag inte fått något tråkigt besked av de sorten, ännu. Men, när det händer om det händer, måste jag tro på att även jag har styrkan att kravla mig upp ur hålet, som chocken sannolikt har skickat ner en i.
Å framförallt… Till Den eventuella dagen ska man LEVA. Gör kloka val med oansvariga inslag. Plötsligt sitter jag väl där på andra sidan bordet, mittemot Dr XX, som säger det jag inte vill höra. I väntan på det – TJOHOO!