Är det ”goda ögat” ömsesidigt?

Ibland händer det att man träffar någon som man får lite extra bra kontakt med, som man ”lirar” med. Jag skulle kalla det en förtjusning, inte en förälskelse. Man får ett gott öga till den personen. På en middag känns det lite extra kul om just han eller hon kommer. Man kanske stöter ihop i mataffären och får ett kul möte vid ostdisken… Frågan är; ligger känslan bara hos mig eller är den ömsesidig? Naturligtvis kan det vara olika från fall till fall, men jag undrar om en del av ”tycket” är att den andra nog känner likadant. Man delar något outtalat, som bara finns där, i en blick, ett skratt, ett samförstånd. Eller är man ofta ensam med sitt goda öga? Har man läst in något som inte finns. Det bästa är väl att inte tänka för mycket, med risk för att förstöra en trevlig känsla…