Man häpnar. I alla fall jag.

På förekomna anledningar… Hur f—n är man funtad om man väljer att prata i högtalartelefon i en hotellbar, t ex, där de flesta på ett självklart och stilfullt sätt väljer att hålla samtalsnivån nere (inklusive jag själv som annars gör anspråk på mycket syre). Häromdagen tog jag en öl med en kamrat på ett trevligt litet hotell med kombinerad lobby-bar. Ganska snart får vi ta del av ett FaceTime-samtal mellan vår bordsgranne och hans svärmor. Hon behövde hjälp med att installera en router. Jag får puls, ”om-blickar-kunde-döda”-ögon och jag hör inte längre vad min kamrat säger. Då vi är av samma ull i sammanhang som detta, fick vi tyst på både honom och svärmor, men bara att det händer gör mig galen. I bordsgrannens ögon var vi sannolikt två surtanter. Inga problem. Vi offrade oss för trivseln. Brist på hyfs tarvar civilkurage…